En väg som leder...till dig
Jag önskar att jag kunde skriva lite frekventare i den här bloggen men varje gång jag öppnar den nuförtiden så hånar den mig. Bemöter mig som en främling. Jag har tillochmed börjat accentuera mig genom att skriva en helt ny mening när det bara hade behövts ett komma. Så jävla härligt pretto. Ibland vill jag bara krossa någon här men inser snart (ca 0.5 sekund senare) att det inte spelar någon roll eftersom känslor nedskrivna inte innehar någon emotionell tyngd längre, inte sedan klockan slog år 2000. Samtidigt är början på detta årtusende så fruktansvärt känslobetingat. Jag ska ta ett skumt exempel MEN när både Håkan Hellström och The Ark slog igenom prick Y2K så började alla surra om hur 00-talet kunde anamma känslostormar kulturellt gentemot 1990-talet, då allt tydligen var så ironiskt och distanserat. Det kanske stämmer men det betyder inte att man aldrig träffar människor som man måste hålla på sig för att konversera med utan att framstå som en idiot.
Kort och gott: 00-talet har redan avverkat sin 80-tals vurm och har nu i slutet gått in för sin 90-tals dito när ingen vågar hänga hjärtat på bröstet och "unna" sig att gilla något fånigt. Jag är inte samma som förut och jag hoppas inte att ni är det heller. Nu är jag trött men ändå upptrissad och skulle kunna skriva en hel bok men det tänker jag inte göra. Jag är alltför väl medveten om att mina resonemang är lite grova i kanterna men det här inlägget var lite mer stream-of-conciousness än planerat så håll till godo!
"Håll till godo" = sjukt underskattat kort-kommando!
Puss mina kära.
Kort och gott: 00-talet har redan avverkat sin 80-tals vurm och har nu i slutet gått in för sin 90-tals dito när ingen vågar hänga hjärtat på bröstet och "unna" sig att gilla något fånigt. Jag är inte samma som förut och jag hoppas inte att ni är det heller. Nu är jag trött men ändå upptrissad och skulle kunna skriva en hel bok men det tänker jag inte göra. Jag är alltför väl medveten om att mina resonemang är lite grova i kanterna men det här inlägget var lite mer stream-of-conciousness än planerat så håll till godo!
"Håll till godo" = sjukt underskattat kort-kommando!
Puss mina kära.
Ge mig ljuset
Utan sömn tänker jag mig tillbaka till när jag var liten och vi bilade långa sträckor. För det mesta ner till släkten i Skåne och upp till den i Jämtland. Pappa spelade alltid Eric Clapton, Paul Simon och Neil Young på kasettbandspelaren. De där låtarna...det är som om de är profetior som ska uppfyllas. "Leyla", "White room" och "Cocaine" med EC, hela "Graceland" med PS och "Harvest Moon" med NY. Gud vad jag älskade den musiken.
Sakta har jag börjat uppskatta den igen och det började med Neil, för honom har detalltid varit lika respektabelt som enkelt att älska. Nu på senare tid har jag tillochmed vågat komma ut med att jag diggar "Graceland" för mina vänner. Den stora gåtan är om jag någonsin kommer tycka om Eric Clapton igen. Det tror och hoppas jag inte. Även om "Tears in heaven" fortfarande kan framkalla en liten klump i halsen när jag hör den.
Mitt första egenköpta kasettband köpte jag på en basar i Dakar. Jag minns att det var extra sandigt den dagen och på den platsen och på ett bord låg den. Kasetten med ÖGONEN. "Dangerous". Jag tyckte att omslaget var så jävla fascinerande med sitt cirkus-gone-bad-tema och så de där misstänksamma ögonen som bara sög tag. Det här var i samma veva som jag fick för mig att börja spela rollspel. Men det intresset dog efter bara någon halvtimmes spelande. Som med Eric Clapton hoppas jag att inte "Drakar & Demoner" kommer att hemsöka mig som gubbe. Tänk er: en 30-års kris med Clapton och missbildade tärningar.
Våren är här och jag kan skriva igen. Det bara forsar ur mig. Tack gode gud för ljuset.
det kan aldrig bli försent för edelweiss!
Imorn ska jag inhandla en platt tingest med jublande musik för en nedslagen själ. Imorn ska jag leva genom musiken med en cd-skiva som respirator. Vi snackar Håkan, vi snackar längtan!
Jag känner lite uppåt just nu. Inte pga skivsläppet utan mer av den härliga känslan man får av att lägga på ett helt nytt lakan och trä på tre nya örngott. mmm...Mumma!
Det ska, förstås, även bli roligt att träffa Klara för en fika.
Imorgon är en annan dag, en bra dag.
Jag känner lite uppåt just nu. Inte pga skivsläppet utan mer av den härliga känslan man får av att lägga på ett helt nytt lakan och trä på tre nya örngott. mmm...Mumma!
Det ska, förstås, även bli roligt att träffa Klara för en fika.
Imorgon är en annan dag, en bra dag.
vitt brus
Jag har varit i ofrivillig exil och vill träffa folk. Allra helst nu. Och allra helst du.
Den senaste tiden har varit förvirrande och jag kommer på mig själv att undra över hur det ska bli framöver. Det är snack om Nijmegen, Köpenhamn och Göteborg. Jag vill känna mig del av något större igen. Jag har vuxit mig för stor för den här dammen och vill för allt i livet inte bli kvar som en relik. Så jag ser bortom horisonten och försöker vädra ny luft bland otvättade strumpor. Inte det lättaste, eller hur?
Den senaste tiden har varit förvirrande och jag kommer på mig själv att undra över hur det ska bli framöver. Det är snack om Nijmegen, Köpenhamn och Göteborg. Jag vill känna mig del av något större igen. Jag har vuxit mig för stor för den här dammen och vill för allt i livet inte bli kvar som en relik. Så jag ser bortom horisonten och försöker vädra ny luft bland otvättade strumpor. Inte det lättaste, eller hur?
Jag ska va president
"Vår" klubb är nu nedlagd, nu och för alltid. Men det hindrar inte mig att se över staden i jakt på andra alternativ. Och tro mig; det här är inte mitt fel. Jag önskar så gärna att det var det men jag kan faktiskt inte se den konkreta anledningen. Sådant gör mig frustrerad. Men alla ni som vet vem jag är och vad som krävs måste hjälpa mig nu. Jag ber inte ofta om hjälp, varför vet jag inte, men nu är det ett sådant läge. Ingen press men jag behöver er om något kalasaktigt ska gå i lås.
På plussidan kan jag berätta att jag var på en musikfrågesport ikväll och mitt lag fick flest rätt av alla och vi vann varsin öl i baren. Sedan sjöng Tommy "Thunder road" och jag drog av "Du ska va president". Jag har aldrig haft nerverna för karaoke men den här gången satt det mesta! Jag har nog aldrig mått så bra över en sånginsats och aldrig har jag fått så skön kritik för det heller. Jag är lycklig i det lilla.
Jag är nöjd med min nya frisyr och den kunde inte kommit lägligare. Mitt i min Håkan-pepp drar Britta till med finaste HH-frippan och jag är såå tacksam!
Puss.
När jag ser bakåt
Helgens början spenderades hemma hos Madelene och Pontus i Gröndal. Vi hade en skön G med vin och "vem är jag". När jag väl åkte hem på lördag kände jag mig lite vilsen. Var hemma ett tag och ladda med "Andra Chansen" innan jag tog tag i mig själv och tog saken i egna händer. Jag gick till Kalmar och träffade allsköns gamla godingar och tillsammans styrde vi kosan mot ÖG för lite gasque och lite dans.
Idag, däremot, har varit den sämsta dagen på länge. Jag har fått höra att jag borde bli sparkad från klubbprojektet, att jag är dissig, att jag har pissat på entusiasm...att jag helt enkelt är en vidrig person. Efter dessa bannor försökte jag jobba bort det på kalmar men det har verkligen legat och grott i mig.
Som extra grädde på ångest moset fick jag beskedet att min ögonblickliga förälskelse, finskan, åker hem igen den 30:e. "Allting är försent, försent för vin, försent för kärlek ren som snö".
Försent för Edelweiss.
rödvin med Ebbot
En vanlig palermokväll blev något helt annat när jag lyckades smita in på v-dala en timme innan stängning. Där dansade jag loss till diverse popkarameller innan jag blev uppskriven på en lista för en efterfest i en lokalkändis källare. Väl där träffade jag Ebbot från TSOOL och han ville veta vilket datum jag var född. Sedan började han analysera mig och mina problem, hahaha! "Ebbe" och jag hälsade både en och två gånger. Andra gången, innan han flydde fältet i taxi, lät han mig veta att han inte skulle glömma bort mig.
HAHAHA!
För att knyta tillbaka till mitt tidigare inlägg om "Kockduellens" återkomst. Varför castar man Peder Lamm som programledare?? Med hans jobbiga röst är det bara en tidsfråga innan någon råkar skära av sig näsan.
Och hur tror han att han kan fylla Staffan Lings skor? Staffan som var så bedårande i sin kullinariska efterblivning sade till och med en gång: vad är det där för något?
OCH PEKADE PÅ EN AVOCADO!!!
Hur vet han inte det?
Det förlåter jag honom aldrig för
Farväl Mattis
Idag var begravningen för Mattis. Han blev 24 år och medan han spelade skivor på sin fest så valde hans hjärta att ge upp. Mattis och jag var aldrig särskilt nära men han var en självklar människa i mitt universum och nu har hans stjärna fallit och brunnit ut.
Begravningar och bröllop får mig alltid att fundera. På samtidens homo sapiens. Hur vi lever våra liv i stress och hur vi distanserar oss, ibland med flit men oftast inte. Samtidigt talar vi alltmer om samarbete, social kompetens osv. Men som vi blir slaktade när verkligheten ställer sig panna mot panna. Och i synnerhet i krogbranschen. Allt är hackordning de luxe.
Tillsammans med Love och Jonatan jobbade jag på en stor, jävla fest ikväll. Heaven and Hell var temat och det fanns en bur med dansare som var utklädda till just änglar eller djävlar. Slitigt var det men efter ett tag kom man in i det och vi fick till och med höra att vi var riktigt duktiga, att vi hade koll. Det är sällan jag upplever att jag har koll men ikväll kunde jag ibland stanna upp och känna att "fan, jag har kollen". Gäster och kollegor gör hela skilnaden mellan katastrof eller succé. Att det finns respekt och att de mer erfarna tillåter en att göra fel eller bara göra det man ska på sitt eget sätt.
En helt sjuk dag. Det är väl så man kan sammanfatta det.
Begravningar och bröllop får mig alltid att fundera. På samtidens homo sapiens. Hur vi lever våra liv i stress och hur vi distanserar oss, ibland med flit men oftast inte. Samtidigt talar vi alltmer om samarbete, social kompetens osv. Men som vi blir slaktade när verkligheten ställer sig panna mot panna. Och i synnerhet i krogbranschen. Allt är hackordning de luxe.
Tillsammans med Love och Jonatan jobbade jag på en stor, jävla fest ikväll. Heaven and Hell var temat och det fanns en bur med dansare som var utklädda till just änglar eller djävlar. Slitigt var det men efter ett tag kom man in i det och vi fick till och med höra att vi var riktigt duktiga, att vi hade koll. Det är sällan jag upplever att jag har koll men ikväll kunde jag ibland stanna upp och känna att "fan, jag har kollen". Gäster och kollegor gör hela skilnaden mellan katastrof eller succé. Att det finns respekt och att de mer erfarna tillåter en att göra fel eller bara göra det man ska på sitt eget sätt.
En helt sjuk dag. Det är väl så man kan sammanfatta det.
eror
Angående Madelenes blogg. Hon skriver att hon inser att tiden går fort men inte att den går och det stämmer så väl in på mig just nu. Det finns eror som alltid kommer sitta kvar i min ryggrad. Däremot blir exakta ögonblick och de, mer ofta än sällan, stora känslorna som sitter ihop med ögonblick allt svårare att hålla kvar vid. Vid 18 års ålder var jag besatt av nostalgi och att bevara alla fina minnen som en nyfödd fågel i handen. Nu minns jag som sagt mest eror.
1. Jag och Inga var på gång. Hon raggade nog upp mig första gången för att hon trodde jag var Loves bror. Jag minns promenaden från en Silverslut-spelning ut till Gränby och att jag var livrädd för att bli rånad av unga, arga män. Hon liftade en gång från Gottsunda mitt i natten för att träffa mig och knackade på mitt fönster vid halv fem på morgonen.
2. Jag minns "kollektivets" raggningsförsök hemma hos mig i Ekeby. Hon ville att jag skulle läsa en saga för henne och det vände sig i magen över att hon trodde att den lolitataktiken skulle ge utdelning. Eller att det skulle funnits en chans att vi någonsin skulle titta på videon "Smurfarna och den magiska smurfgröten". Hur tänker man då?
3. Promenader med Sanna i den lilla skogen utanför hennes radhus. De där hundarna som skulle rastas. Att hjälpa min dåvarande andra hjärthalva upp ur badet pga någon sjuk sträckning som gjorde henne helkroppsförlamad. Att lyssna på Ron Sexsmiths "Cobblestone run way" medan jag väntade på bussen in till stan efter vi sagt hej då och hon satte sig i bilen till flygplatsen med destination Glasgow.
4. Yster överhuvudtaget. Jag och Johan var "bröderna Yster" och vi var väl välkända åtminstone en kväll. Att jag gick fram med hjärtat fyllt till bredden av värme och tackade Magnus Carlson för han hade genialiteten att spela "Why don't you find out for yourself" som sista låt. Eller när jag lägger en pizza på fredmans toagolv och när jag förvirrat tittar upp så står stackars Magnus Broni där med skorna täckta av resterna från min vilda kväll.
5. Alla Emmabodafestivaler. Där jag hittade den andra stora biten i mitt vänskapspussel. Du vet vem du är och du fattas mig fast vi bor närmare än någonsin nu. Att hitta en partner in crime i VM94-citat. Att bli sminkad till Marit Bergman, att citera Bruce med Small Man...
6. Hela skinkan. Förstås.
5. Afrika. Både Tanzania Och Guinea-Bissau. Grillspettsrestaurangen med utegården. Den fukttunga luften. Den inrullande åskstormen över viken utanför pappas hus i Dar Es Salaam. Boskapsflocken som tog tjugo minuter att ta sig igenom, på den minsta landsväg jag sett. Varenda gång jag försöker förklara känslan av Afrika så känner jag mig kluven. Som att jag är rädd för att folk ska tro att jag är all that som bott där, att ni tröttnat på historierna men också för att jag vill att ni ska uppleva det. Lukten av brinnande sopor, kryddor och hav...allt blandat på en och samma gång.
Det är skönt att se att inte allt är glömt. Att det verkligen finns kvar.
Och jag skulle vilja tillägna halva min själ till mina två bästa: Love och Madelene. Utan er hade jag nog aldrig kunnat bevara den mest äkta och naturliga biten av mig själv. Den som många försakar eller, utan att ens märka det, tappar på vägen till en mer inramad tillvaro.
Jag älskar er.
1. Jag och Inga var på gång. Hon raggade nog upp mig första gången för att hon trodde jag var Loves bror. Jag minns promenaden från en Silverslut-spelning ut till Gränby och att jag var livrädd för att bli rånad av unga, arga män. Hon liftade en gång från Gottsunda mitt i natten för att träffa mig och knackade på mitt fönster vid halv fem på morgonen.
2. Jag minns "kollektivets" raggningsförsök hemma hos mig i Ekeby. Hon ville att jag skulle läsa en saga för henne och det vände sig i magen över att hon trodde att den lolitataktiken skulle ge utdelning. Eller att det skulle funnits en chans att vi någonsin skulle titta på videon "Smurfarna och den magiska smurfgröten". Hur tänker man då?
3. Promenader med Sanna i den lilla skogen utanför hennes radhus. De där hundarna som skulle rastas. Att hjälpa min dåvarande andra hjärthalva upp ur badet pga någon sjuk sträckning som gjorde henne helkroppsförlamad. Att lyssna på Ron Sexsmiths "Cobblestone run way" medan jag väntade på bussen in till stan efter vi sagt hej då och hon satte sig i bilen till flygplatsen med destination Glasgow.
4. Yster överhuvudtaget. Jag och Johan var "bröderna Yster" och vi var väl välkända åtminstone en kväll. Att jag gick fram med hjärtat fyllt till bredden av värme och tackade Magnus Carlson för han hade genialiteten att spela "Why don't you find out for yourself" som sista låt. Eller när jag lägger en pizza på fredmans toagolv och när jag förvirrat tittar upp så står stackars Magnus Broni där med skorna täckta av resterna från min vilda kväll.
5. Alla Emmabodafestivaler. Där jag hittade den andra stora biten i mitt vänskapspussel. Du vet vem du är och du fattas mig fast vi bor närmare än någonsin nu. Att hitta en partner in crime i VM94-citat. Att bli sminkad till Marit Bergman, att citera Bruce med Small Man...
6. Hela skinkan. Förstås.
5. Afrika. Både Tanzania Och Guinea-Bissau. Grillspettsrestaurangen med utegården. Den fukttunga luften. Den inrullande åskstormen över viken utanför pappas hus i Dar Es Salaam. Boskapsflocken som tog tjugo minuter att ta sig igenom, på den minsta landsväg jag sett. Varenda gång jag försöker förklara känslan av Afrika så känner jag mig kluven. Som att jag är rädd för att folk ska tro att jag är all that som bott där, att ni tröttnat på historierna men också för att jag vill att ni ska uppleva det. Lukten av brinnande sopor, kryddor och hav...allt blandat på en och samma gång.
Det är skönt att se att inte allt är glömt. Att det verkligen finns kvar.
Och jag skulle vilja tillägna halva min själ till mina två bästa: Love och Madelene. Utan er hade jag nog aldrig kunnat bevara den mest äkta och naturliga biten av mig själv. Den som många försakar eller, utan att ens märka det, tappar på vägen till en mer inramad tillvaro.
Jag älskar er.
sunday morning coming down
Jag har precis kommit hem från ännu ett diskplockarpass. Det var längesen sist, närmare bestämt i början av januari och därför var jag aningen upptrissad och ofokuserad. Ringrostig, för att fatta sig kort. Jag fick även min första utskällning av en bartender. Märkligt nog blev jag inte särskilt skärrad mer än att jag började mumla förbannelser i ca 2 minuter innan jag jag greppade fattningen i ett strupgrep och kom tillbaka.
Det finns en syssla som heter plankvakt och den är tämligen värdelös 99,5% av gångerna. Man står utomhus och kollar så ingen tar sig över den bakre grinden och slipper betala entrén. Eftersom den avgiften ligger på 100 (!) spänn förstår jag inte varför inte fler försöker och därför gör vaktjobbet lite mer spännande.
Igår var det avslagen fest hemma hos snygga Per. Avslagsstämningen blev ett bakslag som min mage sent ska glömma. Jag spenderade flertal minuter inne på toaletten pga horribla magbesvär. Rödvin och ingen kvällsmat = katastrof. Glöm aldrig det.
Jag är fortfarande uppe i varv men vill inte vara det, klockan är för mycket. Jag ska aldrig mer säga att jag vill jobba inom krog- och restaurangbranschen. Förutom mitt kära Kalmar.
Jajust, i torsdags mötte jag ännu en potentiell livskamrat. Även om jag tror att i detta fall så lutar det mer åt stormig romans under begränsad tid. Nej nej, gå inte och tro att något hände. Vi bytte kanske 3 ord med varandra men hon var rolig, vacker som en dag och finsk.
men nej!
Trevlig dag avslutas i hopplöshetskänslor pga allts förgänglighet.
Idag är 24 år. Uppgifter ikväll gör gällande att en av mina äldsta bekanta är död. Han dog på sin födelsedag. Och utan att låta vare sig självklar eller egocentrisk så ställer ju det min egen i ett stort skåp som någon har klottrat IN YOUR FACE. Han är den tredje ungdomen jag lärt känna som rycks bort. Vi hade inte särskilt mycket kontakt, eller ingen alls, men vi spelade i samma fotbollslag och han hade en helt sjukt karisma. Han visste hur man gjorde rummet, om man säger så.
Man blir verkligen fatalist för mindre...
Idag är 24 år. Uppgifter ikväll gör gällande att en av mina äldsta bekanta är död. Han dog på sin födelsedag. Och utan att låta vare sig självklar eller egocentrisk så ställer ju det min egen i ett stort skåp som någon har klottrat IN YOUR FACE. Han är den tredje ungdomen jag lärt känna som rycks bort. Vi hade inte särskilt mycket kontakt, eller ingen alls, men vi spelade i samma fotbollslag och han hade en helt sjukt karisma. Han visste hur man gjorde rummet, om man säger så.
Man blir verkligen fatalist för mindre...
alla (på tele2) som inte fixar mitt abonnemang är våldtäktsmän
Vaknade igår av ett osannolikt sms som förkunnade att mitt abonnemang var avstängt för utgående telefoni för att kukarna på Tele2 fårr min avi i retur. VA?? Jag har alltid betalat mina räkningar även om de kommit senare än vanligt. Men de har ju kommit fram förr så whatsdömödderfuckingdeal??
Igår var jag annars en duktig pojken som gick till Arbetsförmedlingen och fixade ett möte med min handläggare. Tänk att lite vårkåt sol och blå himmel kan göra så mycket för motivationen.
På måndag är alla välkomna att fira min födelesedag. Jag blir 24 och det får markera någon slags förändring...vilken det nu blir låter jag förbli osagt.
Igår var jag annars en duktig pojken som gick till Arbetsförmedlingen och fixade ett möte med min handläggare. Tänk att lite vårkåt sol och blå himmel kan göra så mycket för motivationen.
På måndag är alla välkomna att fira min födelesedag. Jag blir 24 och det får markera någon slags förändring...vilken det nu blir låter jag förbli osagt.
mannen som blev en gris
Om jag hade haft tillgång till en toksmal kroppsform och mer pengar på fickan skulle jag vara stilikon vid det här laget.
Stod och funderade utanför H&M idag om jag skulle glida in och köpa något tufft linne. Bestämde mig för att låta bli. Konceptskulden är inte längre lika påträngande som den var förut men just då kom den upp igen. Det är inget fult att köpa en stil längre, försökte jag intala mig men som vanligt har jag aldrig råd att köpa en ny garderob så varför stå där och dräggla? Gick och köpte Pascals skiva istället. Väl i butiken skymtade en halvdiskret skylt som berättade att det var 20% på allt i butiken. Even Steven.
Tillbaka till det modiga statementet som inleder detta inlägg: jag ska införa lugg/framhårssnodden i Uppsala! Ingen lär ju haka på men mobbad stilikon blir man ändå. Ey, feta rhymet där, yo.
oops
Tur att man har så bra samtalskompisar som Love! Tur att man kan fika tre ggr per dag utan att det känns jobbigt.
Problem: du kan aldrig veta när du blir inbjuden till en diskussion om Patrick Wolf och Lars Winnerbäck eller inte! Jag hade all kunskap på förhand men det krävs ett par hårda finländsksvenskor med rött hår och exlusiv attityd för att förpassa mig till pinsamhetsstadiet. Hybris från förra onsdagen månne??
Det blev inte så mycket just nu men å andra sidan håller sig Perez Hilton till max tre meningar nuförtiden så...
Mitt MySpace-tips till alla: kolla in Alice B! Loooves it!
Problem: du kan aldrig veta när du blir inbjuden till en diskussion om Patrick Wolf och Lars Winnerbäck eller inte! Jag hade all kunskap på förhand men det krävs ett par hårda finländsksvenskor med rött hår och exlusiv attityd för att förpassa mig till pinsamhetsstadiet. Hybris från förra onsdagen månne??
Det blev inte så mycket just nu men å andra sidan håller sig Perez Hilton till max tre meningar nuförtiden så...
Mitt MySpace-tips till alla: kolla in Alice B! Loooves it!
glöm aldrig Staffan Ling
Tämligen spännade nyhet: "Kockduellen" kommer tillbaka! Jag hoppas att de flesta som läser den här bloggen någon gång tittade på TV4 när kanalen hade sin guldålder. Tre kronor, FpF och Kockduellen. Jag har endast ett klagomål och det är avsaknaden av Staffan Ling. Staffan får inte längre något förtroende. Han liksom Joakim Geigert är två av 90-talets mest minnesvärda programledare men som aldrig klarade övergången till det nya milleniet, medialt som utseendemässigt. Antar jag. Vad gör ni idag? Sitter Jocke G på barer i götet och tigger gratis öl av gôbbar i utbyte mot anekdoter om hur han råkade få en glimt av någons tuttar under inspelningarna av "Glöm inte tandborsten"? Har Ling dragit sig tillbaka för att käka surströmming året runt i sitt kalla garage, muttrandes över att han en gång minsann var Hedlund med hela svenska folket?
Här är några till som inte "överlevde":
Hans Crispin (bl a amerikanska Gladiatorerna)
Martin Örnroth (Lingo)
Här är några till som inte "överlevde":
Hans Crispin (bl a amerikanska Gladiatorerna)
Martin Örnroth (Lingo)
min framtida livskamrat
Min framtida livskamrat har bytt namn. Hon hette under en period Amanda och var med i Idol. Underblåst av en engarerad Billie odlade jag mer eller mindre intrikata förförelseplaner för att vinna Amandas hjärta.
Men nu har hon alltså bytt namn. Nu heter hon Lisa Magnusson och bloggar för aftonbladet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men jag har en instinktiv känsla av att hon är sjukt rolig människa.
I min umgängeskrets fyller jag nog funktionen som sunk-och populärkulturens beskyddare. Jag kommer aldrig bli något modelejon som Valerie eller finkulturssmakare som Love, rysslitteraturskännare som Maria eller ens ha sjukt bra koll på djur som Bullen. För att inte nämna Klas. Ibland förstår jag inte varför ni hänger med mig, jag kan ju verkligen inte battla kultur med er. Men nu ska jag in på Svt och söka in till deras frågesport Glasklart, där kan jag kanske få användning för min sjuka allmänbildning.
Men nu har hon alltså bytt namn. Nu heter hon Lisa Magnusson och bloggar för aftonbladet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men jag har en instinktiv känsla av att hon är sjukt rolig människa.
I min umgängeskrets fyller jag nog funktionen som sunk-och populärkulturens beskyddare. Jag kommer aldrig bli något modelejon som Valerie eller finkulturssmakare som Love, rysslitteraturskännare som Maria eller ens ha sjukt bra koll på djur som Bullen. För att inte nämna Klas. Ibland förstår jag inte varför ni hänger med mig, jag kan ju verkligen inte battla kultur med er. Men nu ska jag in på Svt och söka in till deras frågesport Glasklart, där kan jag kanske få användning för min sjuka allmänbildning.
re: guldbaggen
Föga otippat vann ju Roy Andersson allt. Jag gillar inte när han är med. Mest för att han är så ödmjuk när alla hans filmer formligen skriker "fan, det blir ju bagge med det här låååånga fotot, i år igen!". Jag har fortfarande inte sett Darling men ska tag i det, snarast. Likaså Den man älskar.
