Axel Vinter Persson

Tur att man har så bra samtalskompisar som Love! Tur att man kan fika tre ggr per dag utan att det känns jobbigt.
Problem: du kan aldrig veta när du blir inbjuden till en diskussion om Patrick Wolf och Lars Winnerbäck eller inte! Jag hade all kunskap på förhand men det krävs ett par hårda finländsksvenskor med rött hår och exlusiv attityd för att förpassa mig till pinsamhetsstadiet. Hybris från förra onsdagen månne??

Det blev inte så mycket just nu men å andra sidan håller sig Perez Hilton till max tre meningar nuförtiden så...

Mitt MySpace-tips till alla: kolla in Alice B! Loooves it!

Tämligen spännade nyhet: "Kockduellen" kommer tillbaka! Jag hoppas att de flesta som läser den här bloggen någon gång tittade på TV4 när kanalen hade sin guldålder. Tre kronor, FpF och Kockduellen. Jag har endast ett klagomål och det är avsaknaden av Staffan Ling. Staffan får inte längre något förtroende. Han liksom Joakim Geigert är två av 90-talets mest minnesvärda programledare men som aldrig klarade övergången till det nya milleniet, medialt som utseendemässigt. Antar jag. Vad gör ni idag? Sitter Jocke G på barer i götet och tigger gratis öl av gôbbar i utbyte mot anekdoter om hur han råkade få en glimt av någons tuttar under inspelningarna av "Glöm inte tandborsten"? Har Ling dragit sig tillbaka för att käka surströmming året runt i sitt kalla garage, muttrandes över att han en gång minsann var Hedlund med hela svenska folket?

Här är några till som inte "överlevde":

Hans Crispin (bl a amerikanska Gladiatorerna)  
Martin Örnroth (Lingo)

Varje gång jag sjunger med till TAW:s låtar mår jag bättre. Då tror jag på min röst. Att den orkar.

Igår jag var på bio med den manliga delen av min familj. "Vid himlens utkant". Fruktansvärt bra film, det är dags för er att pallra er till kulturbiograferna och bli gripna. Varje gång jag ska se en film på tyska blir jag instinktivt tveksam. Varför vet jag inte men jag har lärt mig att älska den tyska filmen. Så länge man får se sådana filmer som ovan nämda och "De andras liv".

Jag har varken lärt mig stanna eller gå sedan jag kom tillbaka till Uppsala. Var är min vilja till förändring och framför allt; var flydde harmonin i att vara på en plats åt gången? Det tar emot att erkänna, mest för att det säkert en depressionsklyscha, men jag har känt mig så bortkopplad den senaste tiden. Ibland kan det gå så långt att jag undrar över om jag känner något för de jag omger mig med. Å andra sidan har den här staden aldrig varit öppna famnen direkt. Och det är okej. Det är så jag vill ha det. Intellektets högborg. Jag behöver den lika mycket som jag inte klarar av att finnas här.

Min värld ska målas i blåa berg, kastanj & grus, svala 50-talshus och åkrar som glittrar som i guld.

Min framtida livskamrat har bytt namn. Hon hette under en period Amanda och var med i Idol. Underblåst av en engarerad Billie odlade jag mer eller mindre intrikata förförelseplaner för att vinna Amandas hjärta.

Men nu har hon alltså bytt namn. Nu heter hon Lisa Magnusson och bloggar för aftonbladet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men jag har en instinktiv känsla av att hon är sjukt rolig människa.

I min umgängeskrets fyller jag nog funktionen som sunk-och populärkulturens beskyddare. Jag kommer aldrig bli något modelejon som Valerie eller finkulturssmakare som Love, rysslitteraturskännare som Maria eller ens ha sjukt bra koll på djur som Bullen. För att inte nämna Klas. Ibland förstår jag inte varför ni hänger med mig, jag kan ju verkligen inte battla kultur med er. Men nu ska jag in på Svt och söka in till deras frågesport Glasklart, där kan jag kanske få användning för min sjuka allmänbildning.

Föga otippat vann ju Roy Andersson allt. Jag gillar inte när han är med. Mest för att han är så ödmjuk när alla hans filmer formligen skriker "fan, det blir ju bagge med det här låååånga fotot, i år igen!". Jag har fortfarande inte sett Darling men ska tag i det, snarast. Likaså Den man älskar.

Eftersom min förra blogg tydligen blivit spärrad (har ingen aning varför) börjar jag på ny kula här istället. Om ni undrar varför jag har lagt till Vinter i mitt namn så är det bara för att 1) det kanske redan fanns en blogg.se som hette axels och 2) för att det låter snyggt som ett framtida artistnamn.

Ikväll blir det Guldbaggegalan för min del. Appropå tv så ser jag en tydlig trend hos först och främst tv4 i deras etniska rensing av bra nattprogram. För oss som har vanan att stanna uppe sent är detta en livsviktighet. Först Alias-repriserna och nu Lost. Hur svårt kan det vara att bara börja visa Arkiv X igen eller någon annan gammal långkörare. Istället får Nattlivs-skiten svulla ut och Lättlagat-asen fritt spelrum i tablåen. JAG ORKAR INTE MER, FATTAR NI INTE DET!! Jag ska fan starta namninsamling på fejset.