Axel Vinter Persson

I brist på annat blir det poesi igen. Håll till godo.
Men jag lovar att snart lägga upp en utförlig redogörelse för hur det gick på SVT, om jag nu  får det.

Den här har inget namn än men det känns inte så viktigt. Just nu.

Stormen kommer och åskan går

Jag stannar under granar och lyssnar

Huset står tomt sedan du åkte

Det var då förtvivlan anlände

& åren fylldes på

Jag ligger vaken och står inte ut

Rummet är minerat med din stilla doft

Fönstret har stått öppet I ett halvår

Men ännu har jag inte lyckats

Vädra ut dina anletsdrag

Fem år idag, älskling

Min saknad har redan blivit så stor

Jag blåser ut skummet över glasets kant

Önskar med ihopknipna ögon &

Alldeles för öppen mun på att få vakna

upp till 2003 livsanledningar

Blixtar slår ner och lyser upp

Delar av mig jag har försökt mörklägga

Jag håller din sång framför alla andra

Släpper den som en tung sten & låter den vila

I ett skenande hjärta.

Igår köpte jag John Ajvide Lindqvist senaste bok "Människohamn". För mig själv brukar jag jämföra John med Ryan Adams. Med det menar jag att de går ut vansinnigt starkt med varsitt mästerverk (Heartbreaker respektive Låt den rätte komma in) men sedan händer något. De tacklar av, låter sig kanske omedvetet påverkas av de hyllande orden från media och oss lyssnare/läsare. Redan i inledningen av Ajvides andra, Hanteringen av odöda, slogs jag av hur förutsägbar den var och hur den där skräckstämningen man stilla vaggades in i från LDRKI var som bortblåst.

Detta har fått mig att reflektera över mitt eget skrivande, åtminstone hur det har sett ut på sistone. Jag har hamnat i fällan där jag skriver för skrivandets skull istället för att ha något att berätta. Hur ska jag kunna formulera något vackert om mitt huvud är tömt? Ibland känns det som om jag svettas ur mig min egen fantasi.

Nej, usch. Hur som helst känns det som Människohamn kan bli den sommarbok jag letat efter.

Min söndag har präglats av en enda person. En man, en myt och en 80-tals ikon. Hans namn är Mr. T och för er som känner igen namnet men inte kan placera honom följer här en kort historik: Mr. T slog igenom som den kompromisslöse B A Baracca i tv-serien "The A-team". Serien gick i huvudsak ut på att ett gäng coola katter med olika attribut drog omkring i sin folkabuss och slogs mot orättvisor. Mr. T introducerade här ett sätt att prata som skulle göra honom odödlig på stjärnhimlen, han avslutade i stort sett varje mening med ordet "fool". Ett "fool" som uttalades kort, hårt och aggressivt.

Men Mr. T är nog ändå mest känd som den kraftfulle Clubber Lang i "Rocky 3". Den här filmen lyfts fullständigt av Mr. T:s oerhörda överspel i alla scener han är med i. Han porträtteras som en svart maskin utan någon som helst känslobredd. Han drivs enbart av en ohygglig vrede gentemot den alltmer bekväme Rocky. Clubber är en tragisk person därför, som han säger själv, "lever ensam, tränar ensam". Man får en liten inblick i hans liv men enbart när han tränar ensam i nedgångna gym eller löpandes i ottan på tomma gator. Aldrig får man se honom tillfredställa sig själv i en sliten säng eller ens äta en skål soppa på någon billig diner. Detta är ett fult knep för att få tittaren att inte känna sympati med Mr. T och istället sucka av lättnad när Rocky, denna italienska hingst med slöa ögon, börjar hitta tillbaka till sin fornstora form.

Nej, Mr. T har inte haft det lätt. Och nu i slutet av det 80-talsrunkande 00-talet återvänder han i ett pinsamt "hjälpa-familj-som-har-det-svårt-program" på kanal 6. Mr. T glider in, drar sina moralkakor om enighet och solidaritet i hemmet och vips! så är den slöa farsan på alerten och allt är frid och fröjd. Inte nog med det, T joggar hem till familjen i röd addidas-overall!

Så gör oss alla en tjänst: håll tummarna och tänk på Mr. T.

Alla som bor i stockholmstrakten och vill vara moraliskt stöd/publik borde komma till SVT-huset den 25:e juni då jag ska deltaga i Vem vet mest; deras nya frågesportprogram!

Från och med 8:50 och framåt...allt beror på hur bra jag klarar mig.