det kan aldrig bli försent för edelweiss!
Jag känner lite uppåt just nu. Inte pga skivsläppet utan mer av den härliga känslan man får av att lägga på ett helt nytt lakan och trä på tre nya örngott. mmm...Mumma!
Det ska, förstås, även bli roligt att träffa Klara för en fika.
Imorgon är en annan dag, en bra dag.
vitt brus
Den senaste tiden har varit förvirrande och jag kommer på mig själv att undra över hur det ska bli framöver. Det är snack om Nijmegen, Köpenhamn och Göteborg. Jag vill känna mig del av något större igen. Jag har vuxit mig för stor för den här dammen och vill för allt i livet inte bli kvar som en relik. Så jag ser bortom horisonten och försöker vädra ny luft bland otvättade strumpor. Inte det lättaste, eller hur?
Jag ska va president
"Vår" klubb är nu nedlagd, nu och för alltid. Men det hindrar inte mig att se över staden i jakt på andra alternativ. Och tro mig; det här är inte mitt fel. Jag önskar så gärna att det var det men jag kan faktiskt inte se den konkreta anledningen. Sådant gör mig frustrerad. Men alla ni som vet vem jag är och vad som krävs måste hjälpa mig nu. Jag ber inte ofta om hjälp, varför vet jag inte, men nu är det ett sådant läge. Ingen press men jag behöver er om något kalasaktigt ska gå i lås.
På plussidan kan jag berätta att jag var på en musikfrågesport ikväll och mitt lag fick flest rätt av alla och vi vann varsin öl i baren. Sedan sjöng Tommy "Thunder road" och jag drog av "Du ska va president". Jag har aldrig haft nerverna för karaoke men den här gången satt det mesta! Jag har nog aldrig mått så bra över en sånginsats och aldrig har jag fått så skön kritik för det heller. Jag är lycklig i det lilla.
Jag är nöjd med min nya frisyr och den kunde inte kommit lägligare. Mitt i min Håkan-pepp drar Britta till med finaste HH-frippan och jag är såå tacksam!
Puss.
När jag ser bakåt
Helgens början spenderades hemma hos Madelene och Pontus i Gröndal. Vi hade en skön G med vin och "vem är jag". När jag väl åkte hem på lördag kände jag mig lite vilsen. Var hemma ett tag och ladda med "Andra Chansen" innan jag tog tag i mig själv och tog saken i egna händer. Jag gick till Kalmar och träffade allsköns gamla godingar och tillsammans styrde vi kosan mot ÖG för lite gasque och lite dans.
Idag, däremot, har varit den sämsta dagen på länge. Jag har fått höra att jag borde bli sparkad från klubbprojektet, att jag är dissig, att jag har pissat på entusiasm...att jag helt enkelt är en vidrig person. Efter dessa bannor försökte jag jobba bort det på kalmar men det har verkligen legat och grott i mig.
Som extra grädde på ångest moset fick jag beskedet att min ögonblickliga förälskelse, finskan, åker hem igen den 30:e. "Allting är försent, försent för vin, försent för kärlek ren som snö".
Försent för Edelweiss.
...och det jag kan acceptera/det är redan förändrat
Ge mig ett jobb, ge mig en tjej och ge mig fucking upprättelse, era jävlar*!
* Med detta menar jag världen i stort och självfallet inte mina vänner.
Att skriva blogg är för övrigt (tycker jag som skriver detta) en komplex handling. På plussidan så får man skriva av sig och mår i regel mycket bättre efteråt. Kruxet ligger bara i att det finns de i periferin av den lilla läsekrets som bildar sig en uppfattning om personen bakom tangentbordet. Så ja, jag är lika komplicerad som vem som helst och jag älskar att gardera mig genom att debattera min egen självbild.
God natt Världen och gör mig lycklig imorgon.
rödvin med Ebbot
En vanlig palermokväll blev något helt annat när jag lyckades smita in på v-dala en timme innan stängning. Där dansade jag loss till diverse popkarameller innan jag blev uppskriven på en lista för en efterfest i en lokalkändis källare. Väl där träffade jag Ebbot från TSOOL och han ville veta vilket datum jag var född. Sedan började han analysera mig och mina problem, hahaha! "Ebbe" och jag hälsade både en och två gånger. Andra gången, innan han flydde fältet i taxi, lät han mig veta att han inte skulle glömma bort mig.
HAHAHA!
För att knyta tillbaka till mitt tidigare inlägg om "Kockduellens" återkomst. Varför castar man Peder Lamm som programledare?? Med hans jobbiga röst är det bara en tidsfråga innan någon råkar skära av sig näsan.
Och hur tror han att han kan fylla Staffan Lings skor? Staffan som var så bedårande i sin kullinariska efterblivning sade till och med en gång: vad är det där för något?
OCH PEKADE PÅ EN AVOCADO!!!
Hur vet han inte det?
Det förlåter jag honom aldrig för
Farväl Mattis
Begravningar och bröllop får mig alltid att fundera. På samtidens homo sapiens. Hur vi lever våra liv i stress och hur vi distanserar oss, ibland med flit men oftast inte. Samtidigt talar vi alltmer om samarbete, social kompetens osv. Men som vi blir slaktade när verkligheten ställer sig panna mot panna. Och i synnerhet i krogbranschen. Allt är hackordning de luxe.
Tillsammans med Love och Jonatan jobbade jag på en stor, jävla fest ikväll. Heaven and Hell var temat och det fanns en bur med dansare som var utklädda till just änglar eller djävlar. Slitigt var det men efter ett tag kom man in i det och vi fick till och med höra att vi var riktigt duktiga, att vi hade koll. Det är sällan jag upplever att jag har koll men ikväll kunde jag ibland stanna upp och känna att "fan, jag har kollen". Gäster och kollegor gör hela skilnaden mellan katastrof eller succé. Att det finns respekt och att de mer erfarna tillåter en att göra fel eller bara göra det man ska på sitt eget sätt.
En helt sjuk dag. Det är väl så man kan sammanfatta det.
