Axel Vinter Persson

Jag har precis kommit hem från ännu ett diskplockarpass. Det var längesen sist, närmare bestämt i början av januari och därför var jag aningen upptrissad och ofokuserad. Ringrostig, för att fatta sig kort. Jag fick även min första utskällning av en bartender. Märkligt nog blev jag inte särskilt skärrad mer än att jag började mumla förbannelser i ca 2 minuter innan jag jag greppade fattningen i ett strupgrep och kom tillbaka.

Det finns en syssla som heter plankvakt och den är tämligen värdelös 99,5% av gångerna. Man står utomhus och kollar så ingen tar sig över den bakre grinden och slipper betala entrén. Eftersom den avgiften ligger på 100 (!) spänn förstår jag inte varför inte fler försöker och därför gör vaktjobbet lite mer spännande.

Igår var det avslagen fest hemma hos snygga Per. Avslagsstämningen blev ett bakslag som min mage sent ska glömma. Jag spenderade flertal minuter inne på toaletten pga horribla magbesvär. Rödvin och ingen kvällsmat = katastrof. Glöm aldrig det.

Jag är fortfarande uppe i varv men vill inte vara det, klockan är för mycket. Jag ska aldrig mer säga att jag vill jobba inom krog- och restaurangbranschen. Förutom mitt kära Kalmar.

Jajust, i torsdags mötte jag ännu en potentiell livskamrat. Även om jag tror att i detta fall så lutar det mer åt stormig romans under begränsad tid. Nej nej, gå inte och tro att något hände. Vi bytte kanske 3 ord med varandra men hon var rolig, vacker som en dag och finsk.