eror
Angående Madelenes blogg. Hon skriver att hon inser att tiden går fort men inte att den går och det stämmer så väl in på mig just nu. Det finns eror som alltid kommer sitta kvar i min ryggrad. Däremot blir exakta ögonblick och de, mer ofta än sällan, stora känslorna som sitter ihop med ögonblick allt svårare att hålla kvar vid. Vid 18 års ålder var jag besatt av nostalgi och att bevara alla fina minnen som en nyfödd fågel i handen. Nu minns jag som sagt mest eror.
1. Jag och Inga var på gång. Hon raggade nog upp mig första gången för att hon trodde jag var Loves bror. Jag minns promenaden från en Silverslut-spelning ut till Gränby och att jag var livrädd för att bli rånad av unga, arga män. Hon liftade en gång från Gottsunda mitt i natten för att träffa mig och knackade på mitt fönster vid halv fem på morgonen.
2. Jag minns "kollektivets" raggningsförsök hemma hos mig i Ekeby. Hon ville att jag skulle läsa en saga för henne och det vände sig i magen över att hon trodde att den lolitataktiken skulle ge utdelning. Eller att det skulle funnits en chans att vi någonsin skulle titta på videon "Smurfarna och den magiska smurfgröten". Hur tänker man då?
3. Promenader med Sanna i den lilla skogen utanför hennes radhus. De där hundarna som skulle rastas. Att hjälpa min dåvarande andra hjärthalva upp ur badet pga någon sjuk sträckning som gjorde henne helkroppsförlamad. Att lyssna på Ron Sexsmiths "Cobblestone run way" medan jag väntade på bussen in till stan efter vi sagt hej då och hon satte sig i bilen till flygplatsen med destination Glasgow.
4. Yster överhuvudtaget. Jag och Johan var "bröderna Yster" och vi var väl välkända åtminstone en kväll. Att jag gick fram med hjärtat fyllt till bredden av värme och tackade Magnus Carlson för han hade genialiteten att spela "Why don't you find out for yourself" som sista låt. Eller när jag lägger en pizza på fredmans toagolv och när jag förvirrat tittar upp så står stackars Magnus Broni där med skorna täckta av resterna från min vilda kväll.
5. Alla Emmabodafestivaler. Där jag hittade den andra stora biten i mitt vänskapspussel. Du vet vem du är och du fattas mig fast vi bor närmare än någonsin nu. Att hitta en partner in crime i VM94-citat. Att bli sminkad till Marit Bergman, att citera Bruce med Small Man...
6. Hela skinkan. Förstås.
5. Afrika. Både Tanzania Och Guinea-Bissau. Grillspettsrestaurangen med utegården. Den fukttunga luften. Den inrullande åskstormen över viken utanför pappas hus i Dar Es Salaam. Boskapsflocken som tog tjugo minuter att ta sig igenom, på den minsta landsväg jag sett. Varenda gång jag försöker förklara känslan av Afrika så känner jag mig kluven. Som att jag är rädd för att folk ska tro att jag är all that som bott där, att ni tröttnat på historierna men också för att jag vill att ni ska uppleva det. Lukten av brinnande sopor, kryddor och hav...allt blandat på en och samma gång.
Det är skönt att se att inte allt är glömt. Att det verkligen finns kvar.
Och jag skulle vilja tillägna halva min själ till mina två bästa: Love och Madelene. Utan er hade jag nog aldrig kunnat bevara den mest äkta och naturliga biten av mig själv. Den som många försakar eller, utan att ens märka det, tappar på vägen till en mer inramad tillvaro.
Jag älskar er.
1. Jag och Inga var på gång. Hon raggade nog upp mig första gången för att hon trodde jag var Loves bror. Jag minns promenaden från en Silverslut-spelning ut till Gränby och att jag var livrädd för att bli rånad av unga, arga män. Hon liftade en gång från Gottsunda mitt i natten för att träffa mig och knackade på mitt fönster vid halv fem på morgonen.
2. Jag minns "kollektivets" raggningsförsök hemma hos mig i Ekeby. Hon ville att jag skulle läsa en saga för henne och det vände sig i magen över att hon trodde att den lolitataktiken skulle ge utdelning. Eller att det skulle funnits en chans att vi någonsin skulle titta på videon "Smurfarna och den magiska smurfgröten". Hur tänker man då?
3. Promenader med Sanna i den lilla skogen utanför hennes radhus. De där hundarna som skulle rastas. Att hjälpa min dåvarande andra hjärthalva upp ur badet pga någon sjuk sträckning som gjorde henne helkroppsförlamad. Att lyssna på Ron Sexsmiths "Cobblestone run way" medan jag väntade på bussen in till stan efter vi sagt hej då och hon satte sig i bilen till flygplatsen med destination Glasgow.
4. Yster överhuvudtaget. Jag och Johan var "bröderna Yster" och vi var väl välkända åtminstone en kväll. Att jag gick fram med hjärtat fyllt till bredden av värme och tackade Magnus Carlson för han hade genialiteten att spela "Why don't you find out for yourself" som sista låt. Eller när jag lägger en pizza på fredmans toagolv och när jag förvirrat tittar upp så står stackars Magnus Broni där med skorna täckta av resterna från min vilda kväll.
5. Alla Emmabodafestivaler. Där jag hittade den andra stora biten i mitt vänskapspussel. Du vet vem du är och du fattas mig fast vi bor närmare än någonsin nu. Att hitta en partner in crime i VM94-citat. Att bli sminkad till Marit Bergman, att citera Bruce med Small Man...
6. Hela skinkan. Förstås.
5. Afrika. Både Tanzania Och Guinea-Bissau. Grillspettsrestaurangen med utegården. Den fukttunga luften. Den inrullande åskstormen över viken utanför pappas hus i Dar Es Salaam. Boskapsflocken som tog tjugo minuter att ta sig igenom, på den minsta landsväg jag sett. Varenda gång jag försöker förklara känslan av Afrika så känner jag mig kluven. Som att jag är rädd för att folk ska tro att jag är all that som bott där, att ni tröttnat på historierna men också för att jag vill att ni ska uppleva det. Lukten av brinnande sopor, kryddor och hav...allt blandat på en och samma gång.
Det är skönt att se att inte allt är glömt. Att det verkligen finns kvar.
Och jag skulle vilja tillägna halva min själ till mina två bästa: Love och Madelene. Utan er hade jag nog aldrig kunnat bevara den mest äkta och naturliga biten av mig själv. Den som många försakar eller, utan att ens märka det, tappar på vägen till en mer inramad tillvaro.
Jag älskar er.
Kommentarer
Trackback
