Axel Vinter Persson

Dolly Parton sjunger I Will Always Love You och allt jag kan tänka på är att snart är det dags igen. Att försöka lämna hemstaden på ett elegant sätt men samtidigt är det här en stad som sätter spår och drar tillbaka, som en läsare skrev efter att ha läst min dikt Uppsalas gator. Mina tankar går även till min kära vän Maria. Hon ska flytta till St: Petersburg för att en gång för alla förkovra sig i sina ryska rötter. Nu slipper du stå med ena foten i Sverige och den andra i Ryssland, din sköna jävel. Nu blir du ryss, fullt ut.

Imorgon står jag inför ett svårt, moraliskt val. Jag orkar inte gå in på det för jag skäms så men det har att göra med världens bästa mamma och min eget tveksamma samvete.

Vad är det med folk utan självdistans? Hur kan de ens våga yttra sig offentligt?

Allting granskas, allting värderas och man kan inte leva sitt liv via olika slags forum om man inte är beredd på att någon nisse någon gång kommer och tycker, relaterar till eller, hemskast av allt, skämtar med en! Åh, neeej!

Det här är kanske inte det mesta igenomtänkta inlägget men nu handlar jag i affekt. Egentligen skulle det här inlägget ha handlat om hur fantastisk den kommande Diskoteket-skivan låter men som ni ser kom något i vägen.

Med tanke på hur bra gårdagen slutade så hade jag hoppats på samma sak idag. Och för det mesta var det väl det också om det inte hade varit för paniken och den misshandlade kroppen.

En person var iallafall fantastisk.

Däremot vill jag aldrig se "Har du hört den förut?"-avsnitt från 1983, någonsin igen.

Det är mycket som kan få en att känna sig utanför. Ta mig och Killing-gänget t ex. Visst, jag diggade dem iochmed Percy Tårar och En liten film om Gunnar Rehlin men innan dess och efter så har jag aldrig kunnat uppskatta humorn de försöker förmedla. Kanske att jag sätter ett lika med-tecken mellan dem och tjatiga grabbgäng som aldrig lyckats forma sin egen humorjargong, dem som som måste ha en dvd att citera under murriga förfester med spirt och trästocksväggar. Vissa av dem gick i min gamla skola. Att inte gilla Killing-gänget är inte så svårt men om man någon gång drar upp att man ställer sig tvekande eller, gud förbjude, kritisk till Hasse å Tage nä då jääävlar. Ojojoj, våra landsfäder när det gäller komik på hög, samhällskritisk nivå, dem kan man ju ändå inte ogilla?

Eller kan man det?

Filip och Fredrik uttalade sig skeptiskt om H&T och genast blev det rabalder i pressen. Dessa kronprinsar hade ratat sina ärbara företrädare, Kungarna av Komik! Humor-Sverige har växt men på samma gång krympt och allt tack vare en urgullig göteborgare med blont, lockigt hår och hopplös uppsyn. Vi har sett igenom dig nu, Björn. Facebook-skämten är för längesen passé.

Äsch, jag orkar inte komma någonstans med det här mer än att det blev en redovisning av hur less jag är på Killing-gänget och dess kompabilitet med grabbiga grabbgäng. Ni skapade ett monster.

Jag satt precis och tänkte på Broder Daniel och att de upphörde att finnas till för bara två dagar sedan. Allt var väl förbi iochmed att Anders Götberg gick hädan i mars men spelningen på Way out West kan väl ändå sägas vara det officiella slutet för Sveriges viktigaste band. Jag har alltid älskat Broder Daniel förbehållslöst men märker att när jag nu lyssnar och försöker känna in musiken växer det fram en distans. Och ska jag vara ärlig vet jag inte om jag mår särskilt dåligt över det.

Hursomhelst; jag gick in på WoW:s hemsida och tittade på de videor som var BDs och då upptäckte jag det! Det typiska Göteborgs-utseendet. Det sitter som en smäck, rakt i nian på trummisen Lars Malmros. De stora ögonen, den sköna mustaschen; Göteborg! Jag och min bror brukar prata väldigt mycket om att man lista ut var en människa kommer ifrån, landskapsmässigt, bara genom att titta på dess ansikte och mimik. Jag ska försöka illustrera med några visuella exempel:



Nämde Poplars. (Göteborg)



Kim Olsen, anfallsess i ÖSK (Dansk)



Mat-Tina (skånsk, förstås)



Ronny Eriksson, 90-talets ståupp-behållning (norrländsk)

Okej, vissa av dessa exempel är så tippade att det förslår men vad göra?

Åååh, Glasvegas, jag får inte nog av er!

Smaka på den här titeln: It's my own cheating heart that makes me cry.

Alla ni som ska på Way out West borde skjuta er själva om ni missar dom. Ett misstag av Emmaboda att inte boka dom, ett misstag, I say!

Nu har jag äntligen fått sändningsdatumen från Vem vet mest! Den 8:e och 12:e september kan ni catcha mig på SVT2!
Bara så att ni vet.

Gud vad man får panik av att kolla på Sjukhuset! Jag läser in så mycket i mig själv när jag ser de olika människorna som kommer in med andningsbesvär. Det är hjärtattack hit och KOL dit. Jag klarar inte av det.