Axel Vinter Persson

Idag var begravningen för Mattis. Han blev 24 år och medan han spelade skivor på sin fest så valde hans hjärta att ge upp. Mattis och jag var aldrig särskilt nära men han var en självklar människa i mitt universum och nu har hans stjärna fallit och brunnit ut.

Begravningar och bröllop får mig alltid att fundera. På samtidens homo sapiens. Hur vi lever våra liv i stress och hur vi distanserar oss, ibland med flit men oftast inte. Samtidigt talar vi alltmer om samarbete, social kompetens osv. Men som vi blir slaktade när verkligheten ställer sig panna mot panna. Och i synnerhet i krogbranschen. Allt är hackordning de luxe.

Tillsammans med Love och Jonatan jobbade jag på en stor, jävla fest ikväll. Heaven and Hell var temat och det fanns en bur med dansare som var utklädda till just änglar eller djävlar. Slitigt var det men efter ett tag kom man in i det och vi fick till och med höra att vi var riktigt duktiga, att vi hade koll. Det är sällan jag upplever att jag har koll men ikväll kunde jag ibland stanna upp och känna att "fan, jag har kollen". Gäster och kollegor gör hela skilnaden mellan katastrof eller succé. Att det finns respekt och att de mer erfarna tillåter en att göra fel eller bara göra det man ska på sitt eget sätt.

En helt sjuk dag. Det är väl så man kan sammanfatta det.