ett inlägg om humor

Det är mycket som kan få en att känna sig utanför. Ta mig och Killing-gänget t ex. Visst, jag diggade dem iochmed Percy Tårar och En liten film om Gunnar Rehlin men innan dess och efter så har jag aldrig kunnat uppskatta humorn de försöker förmedla. Kanske att jag sätter ett lika med-tecken mellan dem och tjatiga grabbgäng som aldrig lyckats forma sin egen humorjargong, dem som som måste ha en dvd att citera under murriga förfester med spirt och trästocksväggar. Vissa av dem gick i min gamla skola. Att inte gilla Killing-gänget är inte så svårt men om man någon gång drar upp att man ställer sig tvekande eller, gud förbjude, kritisk till Hasse å Tage nä då jääävlar. Ojojoj, våra landsfäder när det gäller komik på hög, samhällskritisk nivå, dem kan man ju ändå inte ogilla?

Eller kan man det?

Filip och Fredrik uttalade sig skeptiskt om H&T och genast blev det rabalder i pressen. Dessa kronprinsar hade ratat sina ärbara företrädare, Kungarna av Komik! Humor-Sverige har växt men på samma gång krympt och allt tack vare en urgullig göteborgare med blont, lockigt hår och hopplös uppsyn. Vi har sett igenom dig nu, Björn. Facebook-skämten är för längesen passé.

Äsch, jag orkar inte komma någonstans med det här mer än att det blev en redovisning av hur less jag är på Killing-gänget och dess kompabilitet med grabbiga grabbgäng. Ni skapade ett monster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0