Axel Vinter Persson

I brist på annat blir det poesi igen. Håll till godo.
Men jag lovar att snart lägga upp en utförlig redogörelse för hur det gick på SVT, om jag nu  får det.

Den här har inget namn än men det känns inte så viktigt. Just nu.

Stormen kommer och åskan går

Jag stannar under granar och lyssnar

Huset står tomt sedan du åkte

Det var då förtvivlan anlände

& åren fylldes på

Jag ligger vaken och står inte ut

Rummet är minerat med din stilla doft

Fönstret har stått öppet I ett halvår

Men ännu har jag inte lyckats

Vädra ut dina anletsdrag

Fem år idag, älskling

Min saknad har redan blivit så stor

Jag blåser ut skummet över glasets kant

Önskar med ihopknipna ögon &

Alldeles för öppen mun på att få vakna

upp till 2003 livsanledningar

Blixtar slår ner och lyser upp

Delar av mig jag har försökt mörklägga

Jag håller din sång framför alla andra

Släpper den som en tung sten & låter den vila

I ett skenande hjärta.