En sviktande morgon
En sviktande morgon
såg jag ett strå ställa sig i givakt
resa sig som en flamma
rakt upp ur ditt sovande hår
När du vaknat frågade jag dig
vad som precis hänt
Medan skrotet föll som aska från dina fransar
svarade du med lugn röst
Att det var slutet på väntan och strået
första sprickan på kokongen,
att dina vingar redan börjat slå
på andra sidan dörren
Kommentarer
Postat av: M
Axel, när ska du slå?
Talangen och förmågan och poeten är du ju redan (gånger tusen).
Jag vet inte hur jag ska säga, men du kan det du gör. Du kan det som ingen annan.
Trackback
