Axel Vinter Persson

Jag antar
att lösa tungor och nedvridna förväntningar
krattar ditt rum nu
I evigheter har jag stått vid satans vägskäl
& det enda jag har att visa för det
är svaga ben, skoskav
& en intakt oförmåga till blues


Jag lade mig ner
på teaterstråkar och såg 
hur himlen föll flammande
Alla moln, alla stjärnor och månar
allting ville ner till mig

Jag hörde sirenerna
när de kom för att hämta in mytologin
under föresatsen grovt förtal
Den låg så nära till hands, var tätt intill
när sanningen skulle fram


Satans vägskäl har hundra olika grenar
himlens attraktion till mig
har bara fel


Du gissar på en siffra
gissar galet och ljuger fritt
Du tar handen de huggit av
lämnar matbordet och stänger dörren in till dig
hittar en kratta och ett helvete av grus