Han funderar på att börja odla dreads
"Han funderar på att börja odla dreads. Han funderar på det samtidigt som han står framför spegeln och klämmer allt vad han har på sina prunkande bilringar. De har hunnit bli riktigt tunga, tunga och härligt fasta, även om "härligt" kanske inte är ordet för hur han känner gentemot dom. Greppet släpps och en bältrosliknande nyans sprider sig i spåren av angreppet. Han funderar på att odla dreads men inser att han aldrig skulle vilja äta falafel igen om han råkade ha av en av hårkorvarna och studera dess innanmäte. Och falafel, tänker han, är ju svinigt gott.
Han minns när han åt falafel första gången. Det var i 9:an och hela grabbgänget hängde som brukligt vid korvkiosken i centrum. Det var uppbrottstider och om några veckor var det sommarlov och med alla dess chanser att bli någon annan. De andra hade redan beställt: raggarballe med svängdörr, tunnbrödrulle, 200 grammare med extra ost och French Hot Dog. Gud vad han hatade French Hot Dog, som en enda stor kuk inkilad i ett rektum av mos, hur kunde någon ens komma på tanke att äta något sånt? Och vem hade kommit på konstruktionen? Han hade länge umgåtts med misstanken att det måste vara en göteborgare men hade aldrig fått det bekräftat. Gänget hade kollat på honom som han vore ett djur i bur när han undrat runt och hårda hade ord fyllt grilletern: "Är du dum i hela huvudet, klart att det är en fransk uppfinning" och "va fan, sluta filosofera om maten och ät upp istället!"
Dessa ord låg som en mantel om hans axlar när han gick fram till beställningsluckan för att beställa sin vanliga 90 grammare med räksallad men då såg han den. Den nya menyskylten. Den det stod Falafel på. Som en blixt slog det honom; det här var brytpunkten, Dagen D. Tog han falafeln skulle det ses som en markering mot gängets invanda köttkultur och om han spelade sina kort rätt skulle han inom en vecka vara kvitt de jävlarna för gott. Nu gör jag det var det sista han tänkte innan världen svartnade."
Det här var en text som kom till som någon slags träning att skriva mer skönlitterära grejer. Eller mer prosa-aktigt kanske man ska säga.
Hoppas ni kan hitta någon form av behållning iallafall.
