Axel Vinter Persson

När man väl har skrivit en ( i eget tycke ) välkomponerad dikt och man inte ens får en kommentar i stil med "bra skrivet men försök igen" på ett av Sveriges största poesiforum...då blir man besviken.

De ringde mig från Wik igår och lät väldigt positiva till min ansökan men så fort de började luska lite mer och fråga om jag hade andra alternativ, vilket jag så klart hade, så skiftades tonen en smula. Ett modikum, men ändå så pass att jag förstod hur längre bort jag hade förpassat mig från deras skola. Jag har ju sökt Ransäter också, sa jag sanningsenligt och jag hörde hur tonen blev annorlunda. Vad vill de ha av mig??

Tjejen på andra sidan talade dessutom om att vi som bor i Uppsala när en betydligt mindre chans att få bo på internatet eftersom vi bor på pendlingsavstånd från skolan. Självfallet, sa jag men ändå var det som någon kört över mig med en långtradare. "Jag har ingenstans att ta vägen i augusti!" borde jag skrikit. Hon försökte skämta och säga "men inte vill du väl gå på Ransäter när du kan gå hos oss" och jag ba' "haha, nä, det är klart..."

Halva grejen med "folkis" ( vansinnigt mycket " i det här inlägget, jag vet ) är ju att bo på internat. Att lära känna människor man annars aldrig skulle ge ett höjt ögonbryn eller bara ge de man höjer ögonbrynet åt en andra eller fjärde chans. Att tvinga sig själv att droppa alla cyniska inställningar och bara ge ut sig själv. Precis så som man är. I brist på bättre, målande metaforer; våga bli halv-hippie i ca ett år. Det är faaan-tastiskt. Och att då bli nekad internat och bli en pendlingsklassis...det känns inte rätt. Jag vill inte missa en minut av hänget efter lektionstid!

Jag vill/vill inte tvingas lyssna på folk som ligger med varandra i rummet brevid. Jag vill äta flera mål mat per dag. Jag vill aktivera min kreativa sida till max. Jag vill ta promenader med nya bekantskaper i grönområden och in till närmaste civilisation. Jag vill klaga över isoleringen. Jag vill ha allrumsfester på helgerna...jaja, ni fattar. Allt detta vill jag göra en gång till.

Jag är en extremt nostalgisk person och jag vill ha något att se tillbaks på när jag blir äldre och det jag ser kommer säkerligen bestå av dessa år. *Håller tummarna för att i år blir det andra året på FHSK*

XOXO
Gossip Girl