Min poesi i någon slags medelåldersrytm
Minns du inget så minns du allt
det dem vill plåga dig med
Minns du ofta en bäck av salt
som letade sig ned för
barnakinden
Jag frågar om du fortfarande hör
de ringande skratten
De som fastnade i halsen där de dör,
den sista biten äkta vara som kom
i från oss
Minns du sommar, minns du höst
så minns du alla mina ögon
Minns du att du letade efter ett bröst
som bara spann för dig och som
gömde dig för vinden
En vind som blir en storm som sliter oss itu
en svartnad runt leendet vi bar förut
Tröstlösa insikter om att framtiden är nu
morgondagens kamper vinns av dem
som aldrig vågat slåss
En storm: men hur vi än gör
kommer vi aldrig förbi den
En storm, som sagt
jag tror den kallas Tiden.
Kommentarer
Trackback
