Axel Vinter Persson

Idag tog jag och Love tåget till Sala för att därifrån ta bussen till Tärna Folkhögskola. Detta gjordes av två anledningar:

1. Love sökte deras skirvarlinje och kom in och var därför kallad till möte och sight-seeing.

2. Jag blev besviken på de andra skolorna och i ett sista minuten ryck drog jag ihop en ansökan dit, jag med. Nu var jag alltså på väg för att lämna över det i handen. En strong insats, tycker jag själv.

Väl framme i Sala hamnade vi i klistret direkt då bussen dit redan hade gått och vi fick följdaktligen vänta en timme på nästa. En timme senare steg vi av vid en liten asfaltsväg som ledde genom en liten skog och ut genom massiva åkrar ("när jag var liten såg jag åkrar och himmlar..."). Som i en film hitade jag en fult fungerande cykel i vägdiket och med varsin cigg i mungipan trampade jag oss fram längs vägen tills vi kom till den vackraste folkhögskola jag någonsin sett...hitills.