Axel Vinter Persson

Helvete vad jag saknar mitt blonda hår! Varför gjorde jag mig av med det? Jag är en sådan sucker för hårfärgsförändringar att jag inte inser när något är bra och borde låta det vara. Visst, jag var trött på utväxten menjag skulle bara blonderat om det.

Jaja, dagens ytlighet serverad med extra bea.

Imorn är det premiär för Kalmars stand up-satsning. Jag ville jobba dörr men blev som vanligt snäll och medgörlig efter lite skumpa och min kära 3Q lyckades skickligt manipulera mig att ta köket istället. Tydligen ska en sjukt obehaglig snubbe jobba med oss, en man vid namn Joaquim. Och vad är det för jävla hybridnamn? Antingen heter man Joakim eller det mer exotiska Joaquin men vad letar man efter med "Joaquim"? Att slakta två namn genom att smälta ihop dom.

För varje termin verkar creepkontot fyllas på med en lycklig vinnare i läbblotteriet. Förra gången var det den obehaglige sovjetresten som aldrig åt kolhydrater men älskade glass. Och om han åt glass var han tvungen att springa en extra mil per dag. Och den drivne jäveln fick det att låta som att det skulle vara lika lätt som att gå 100 m.

Efter lördagens jobb och när festligheterna drog igång för min del ville f.d 2Q prata The Cars That Ate Paris med mig...igen. Han pratade på om hur Koll-bein hade sålt sina The Cure-vinyler till honom och hur cool Andreas hade varit och att Love spelade trummor. Det fanns inte så mycket att lägga till så jag satt mest och mös över någon med lite klassisk, lokal musikhistoria inpräntat i minnet.